NORDEN RUNDT PÅ TRE UKER
Nordiskt samarbetsprojekt mellan Vasa övningsskola i Finland och Laugalækjarskóli i Reykjavik, Island. 28 januari – 15 februari 2008
Deltagare i projektet var elever på grundskolan, 14 – 16 år gamla. De flesta av eleverna i Finland har svenska som modersmål, de isländska eleverna har isländska som modersmål och norska eller svenska som andra språk då de flesta bott i Norge/Sverige under kortare eller längre period, eller har en norsk eller svensk förälder.
Målet med projektet var att få till stånd ett samarbete mellan elever i olika skolor, på olika platser och till och med olika länder. Vi ville för det första försöka hitta fungerande samarbetsformer mellan elever på nätet, för det andra få eleverna inse rikedomen av att kunna ett nordiskt språk samt i tredje hand att eleverna skulle lära sig något nytt om sina nordiska grannländer.
Metoden vi använde var att grupperna gemensamt skulle enas om en resa i Norden. ( Danmark, Finland, Sverige, Norge, Island och de självstyrande öarna Grönland, Färöarna och Åland.) Det blev tolv grupper och vi tre lärare, Marjo, Gry och Erika delade grupperna mellan oss så att vi var handledare och hade mer ansvar för fyra grupper var. Gruppen skulle besöka fyra länder och utföra fyra uppdrag, ett i vart land.
Uppdragen var: smaka på en typisk maträtt, besöka en känd person, studera ett naturfenomen samt läsa aktuella nyheter i landet. Gruppen skulle så skriva en resedagbok och berätta dag för dag om sin resa. Till sist skulle de också ha koll på hur mycket resan skulle kosta, i alla fall på ett ungefär.
Utgångsläge. I början av projektet kände vi på något sätt att oddsen inte var så särskilt goda, det är svårt att få grupparbeten att fungera på det sätt man önskar. Inte bara inom skolan, utan överhuvud taget blir det ofta ojämn arbetsfördelning och ansvarstagande när grupper arbetar, även på gymnasie- och högskolenivå och i arbetslivet. Vi hade inte heller någon förebild inom området, vi hade inte lyckats hitta någon “modell” för den här typen av arbete. Vi hade också utgångläget att inte vara i samma rum som deltagarna i grupperna och hade endast kontakt via nätet, förutom Marjo som träffade sin finska klass några gånger i veckan. Trots detta ville vi leta efter verktyg för samarbete på nätet för det borde kunna fungerar bra med rätt verktyg.De finska eleverna går i traditionell klass och satt två och två och arbetade, de isländska eleverna läser norska/svenska på distans och satt alltså var för sig på sin skola. Grupperna bestod av fyra elever i varje grupp, två svensktalande finska elever, en svensktalande isländsk elev och en norsktalande isländsk elev.
Resultat. Det vi som lärare upplevde under projektets gång var bla att de flesta elever var nyfikna och intresserade, de var måna om varandra i gruppen och ville verkligen ha kontakt med varandra och blev frustrerade om de inte fick gensvar från sina gruppmedlemmar. Många elever levde sig verkligen in i denna “cyberresa” och la ner mycket tid och arbete på att det skulle bli en bra resa. Vi funderade lite på om det finns någon skillnad i hur vana elever är att arbeta i grupp, och hur mycket det kan spela in. Dessutom är det skillnad att sitta ensam och inte ha någon att bolla idéer med direkt mot att arbeta i par. Generallt kan vi säga at det har blivit ett mycket fint och ibland överraskande resultat! Vad tyckte "resenärerna" själva? Läs elevernas kommentarer!
NORDEN RUNDT PÅ TRE UKER
Nordiskt samarbetsprojekt mellan Vasa övningsskola i Finland och Laugalækjarskóli i Reykjavik, Island. 28 januari – 15 februari 2008
Deltagare i projektet var elever på grundskolan, 14 – 16 år gamla. De flesta av eleverna i Finland har svenska som modersmål, de isländska eleverna har isländska som modersmål och norska eller svenska som andra språk då de flesta bott i Norge/Sverige under kortare eller längre period, eller har en norsk eller svensk förälder.
Målet med projektet var att få till stånd ett samarbete mellan elever i olika skolor, på olika platser och till och med olika länder. Vi ville för det första försöka hitta fungerande samarbetsformer mellan elever på nätet, för det andra få eleverna inse rikedomen av att kunna ett nordiskt språk samt i tredje hand att eleverna skulle lära sig något nytt om sina nordiska grannländer.
Metoden vi använde var att grupperna gemensamt skulle enas om en resa i Norden. ( Danmark, Finland, Sverige, Norge, Island och de självstyrande öarna Grönland, Färöarna och Åland.) Det blev tolv grupper och vi tre lärare, Marjo, Gry och Erika delade grupperna mellan oss så att vi var handledare och hade mer ansvar för fyra grupper var. Gruppen skulle besöka fyra länder och utföra fyra uppdrag, ett i vart land.
Uppdragen var: smaka på en typisk maträtt, besöka en känd person, studera ett naturfenomen samt läsa aktuella nyheter i landet. Gruppen skulle så skriva en resedagbok och berätta dag för dag om sin resa. Till sist skulle de också ha koll på hur mycket resan skulle kosta, i alla fall på ett ungefär.
Utgångsläge. I början av projektet kände vi på något sätt att oddsen inte var så särskilt goda, det är svårt att få grupparbeten att fungera på det sätt man önskar. Inte bara inom skolan, utan överhuvud taget blir det ofta ojämn arbetsfördelning och ansvarstagande när grupper arbetar, även på gymnasie- och högskolenivå och i arbetslivet. Vi hade inte heller någon förebild inom området, vi hade inte lyckats hitta någon “modell” för den här typen av arbete. Vi hade också utgångläget att inte vara i samma rum som deltagarna i grupperna och hade endast kontakt via nätet, förutom Marjo som träffade sin finska klass några gånger i veckan. Trots detta ville vi leta efter verktyg för samarbete på nätet för det borde kunna fungerar bra med rätt verktyg.De finska eleverna går i traditionell klass och satt två och två och arbetade, de isländska eleverna läser norska/svenska på distans och satt alltså var för sig på sin skola. Grupperna bestod av fyra elever i varje grupp, två svensktalande finska elever, en svensktalande isländsk elev och en norsktalande isländsk elev.
Resultat. Det vi som lärare upplevde under projektets gång var bla att de flesta elever var nyfikna och intresserade, de var måna om varandra i gruppen och ville verkligen ha kontakt med varandra och blev frustrerade om de inte fick gensvar från sina gruppmedlemmar. Många elever levde sig verkligen in i denna “cyberresa” och la ner mycket tid och arbete på att det skulle bli en bra resa. Vi funderade lite på om det finns någon skillnad i hur vana elever är att arbeta i grupp, och hur mycket det kan spela in. Dessutom är det skillnad att sitta ensam och inte ha någon att bolla idéer med direkt mot att arbeta i par. Generallt kan vi säga at det har blivit ett mycket fint och ibland överraskande resultat! Vad tyckte "resenärerna" själva? Läs elevernas kommentarer!